Rambo IV
Jag beslöt mig idag, efter varma rekommendationer från en bekant, att ägna lite drygt 90 minuter av min tid åt att ta del av ett av de senaste exemplen på amerikansk kultur, nämligen den fjärde i raden av filmer om John Rambo.
Vi som känner till denne fåordige mans tidigare äventyr, minns utan problem några av hans stordåd. Jag tänker då främst på när han, beväpnad med pilbåge och sin troga följeslagare Kniven, räddar amerikanska krigsfångar som blivit kvar efter USA:s krig i Vietnam. De allra flesta minns säkert också hans visit i Afghanistan, där han, förutom att rädda sin gamle vän och chef Colonel Trautman, också passar på att halvera antalet soldater i den sovjetiska krigsmakten.
Efter de tjugo år som passerat sedan den senaste filmen är det så dags igen. Rambo har lagt allt vad krig heter bakom sig, och har funnit en ny tillvaro där arbetet främst består av att fånga ormar som han säljer till den lokale skojaren. En dag blir han dock uppsökt av en grupp kristna missionärer, som efter några halvhjärtade försök lyckas övertala Rambo att köra dem uppför floden och in i Burma. Resan dit går bra, mycket tack vare det faktum att Rambo likt Lucky Luke drar en pistol snabbare än sin egen skugga, och allt är frid och fröjd.
Ett tag senare väcker en av missionärernas andliga ledare Rambo när han är långt borta i (mar)drömmarnas förlovade land, och förklarar att missionärerna blivit tillfångatagna. Som den kyrkans man han är, berättar samme man att han även har hyrt legosoldater för att frita dem. Rambo ställer än en gång sin båt till förfogande, och det som händer därpå överträffar allt som någonsin skådats i våldsväg. Beväpnad med sin kära pilbåge och en egenhändigt smidd machete får vi följa hjälten på hans färd genom ett Burma fullt av avhuggna lemmar, bortsprängda huvuden och diverse andra plågsamma sätt att dö.
Filmen är som sagt så blodig att man nästan blir illa berörd, och det faktum att han har övergett den klassiska Kniven förtar lite av upplevelsen, men mitt betyg lyder trots det så här:
Dialog: 0
Monolog: 5
Barmhärtighet: 0
Blodtörst: 5
Specialeffekter: 5
Weapon of choice: 5
Se-igen-faktor: 5
Totalt betyg: 5
Väl skriven recension! När kommer recensionen av din favoritscen i Brokeback mountain?
Efter att ha tillgodogjort mig Din utomordentligt genomarbetade recension av denna ytterligare en i raden av glorifiera-US-Army-filmer(?) finner jag att enda utvägen är att beskåda spektaklet med egna ögon...