rockys

Trots att jag ännu inte hunnit nå någon aktningsvärd ålder har jag redan kommit till ett antal vägskäl, där mitt liv tagit en ny riktning och förändrats. Ibland har förändringarna varit relativt små, som när jag gick ut högstadiet, men då och då kommer förändringar som får stor inverkan på ens liv. Dessa större förändringar är exempelvis studenten, muck eller att flytta hemifrån.

Oavsett hur olika alla dessa händelser är till sin natur, har de någonting gemensamt. Det som enar dem är att de alla kan beskrivas med ett och samma ord: bitterljuvt. Samtidigt som man känner ett visst vemod för att skiljas från de människor man vant sig vid att se varenda dag, har man en känsla av spänning inom sig, en sorts nyfiken äventyrslusta.

Men det finns såklart undantag även till denna regel. Händelser som för alltid förändrar ens liv, och när det händer letar man förgäves efter det där bitterljuva. Men det enda som infinner sig är en känsla som borde vara något i stil med vad Caesar kände sista gången han såg Brutus. Jag har lyckligtvis varit förskonad från allt för många av dessa livets bottennapp. Förutom när jag såg melodifestivalen första gången, och när jag hörde att Glenn hade klippt sig, har mitt liv varit en enda stor fest. Fram tills för en dryg halvtimme sedan, vill säga.

Dagen började som vilken som helst, med den stora skillnaden att nyhetsuppläsaren förklarade att domedagen är nära. Hon må ha använt andra ord, men budskapet gick inte att ta miste på: Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg, de två anledningarna till att jag gladeligen betalar TV-licensen, skall inte längre göra På spåret. Man ställer sig då självklart frågan vad det här kan bero på. Och så här tidigt på morgonen kan jag inte se någon annan förklaring än att det är frågan om ett rent vansinnesdåd. Vilken annan kanal skulle någonsin få idén att ändra på sitt bästa program någonsin? Se bara på TV3 med Efterlyst, eller Kanal 5 som rullat Vänner-repriser om och om igen sedan Jesus gick på vatten.

Enligt mina källor rör det sig dessutom om ett klassiskt försök till förnyelse. Och det kunde man ju gett sig fan på. Bitterljuvt? Nej, snarare slutet på Sveriges Television. Vilket, slår det mig nu när jag fått skriva av mig lite av min ilska, kanske ändå kan leda till något gott. Det är nämligen så, att utan SVT kan det heller inte finnas någon melodifestival.

//Rocky