Extas
Den senaste veckan kan för min egen del beskrivas som ett ständigt eskalerande rus av lycka. Och anledningen till denna fantastiska period i mitt liv är inget annat än elva män av olika härkomst som tack vare hårt arbete, stora plånböcker och karma representerat FC Barcelona i tre fantastiska matcher.
Den första matchen var inget mindre än en total skändning av Real Madrid, ett resultat som på ett bra sätt sammanfattar de båda lagens säsonger. Den andra matchen innebar avancemang till final i Champions League, och blev möjlig tack vare att FC Barcelona i returmatchen, till skillnad från sina motståndare, var så skickliga att 100 % av alla skott som gick på mål också letade sig in. Med andra ord, när det gällde som mest kunde inte Petr Cech i Chelseas mål förmå sig att göra en enda räddning. Bra köp, Roman!
Den tredje matchen avhandlas i skrivande stund. Mitt Barca gör bort Villarreal så fullständigt att jag nästan skäms för deras skull. Och om en halvtimme kommer Barcelona vara spanska mästare igen. Den känsla som följer med denna seger kan inte bekrivas med ord. Välbehaget är till och med så starkt att inte ens Pontus Kåmarks insats som "expert" kan dämpa den.
För er som inte är bekanta med herr Kåmark och därför inte har insett hans uselhet skall jag här återge all den analys han presterat under kvällen: "Läktaren är stor."
Istället för att avsluta med en fråga eller ett påstående prövar jag denna gång ett nytt grepp, nämligen ett berömt citat.
"Kommer ÖIS verkligen ta en enda poäng till i år?"
- Robbie Lauler
//Rocky