Rocky vs Blondinbella
Min blogg har existerat ett tag nu, och tiden är mogen för mina inte så många men väl trogna läsare att ta del av denna bloggs bakomliggande syfte: pengar. Bloggen tillkom helt enkelt efter att undertecknad någonstans hört talas om de möjligheter bloggvärlden erbjuder för de lyckliga få som kan uttrycka sig litterärt. Med drömmar om att nå ekonomiska framgångar i stil med om inte Kamprad, så väl Alex Schulman, uppbringade jag mod nog att blotta mina innersta tankar för dem som önskade läsa.
Bloggen har emellertid utvecklats till att bli något mycket större, nämligen en ventil för mina ibland kontroversiella men alltid korrekta tankar kring den värld jag lever i. Själavårdande som det är att låta mina läsare få en unik inblick i min tankevärld med jämna mellanrum kan jag ändå inte känna mig helt nöjd. Så därför ägnas detta inlägg åt en grundläggande analys till varför den stora läsarskaran (läs: pengarna) uteblivit. För att analysen i fråga skall uppnå vetenskaplig tyngd och därmed vara oantastlig har jag valt den mest typiska av bloggvärldens alla profiler, nämligen Blondin-Bella.
Det första som slog mig vid en närmare granskning av denna uppvisning i tankemässigt vakuum var att det mellan våra bloggar föreligger en betydande skillnad i hur frekvent nya inlägg publiceras. Medan jag själv, i ett försök att väcka eftertanke med en stänk av ironi, kan dröja ett ganska bra tag mellan inläggen, innehåller hennes blogg dagliga kaskader av absolut ingenting. Det är även detta ingenting som utgör den andra stora skillnaden. Som exempel kan nämnas ett i dagarna publicerat inlägg vilket mynnar ut i den stora nyheten att hon ska ut och äta brunch. Ursäkta mig att jag frågar, men vad har man för ett liv om man anser det vara en bra investering av den begränsade tid man har på jorden at läsa sådan dynga? Jag själv är naturligtvis undantagen från denna fråga, då mitt besök där enbart handlade om efterforskningar.
Ytterligare en fråga som väcktes då jag äcklades över hennes bloggs oduglighet är att hon publicerar bilder på sig själv. Är detta nyckeln? Det är alldeles uppenbart att bilderna inte behöver vara tekniskt bra, inte heller behöver motivet vara något värt ytterligare en titt; det verkar vara alldeles tillräckligt att ha bilder. Kanske vill läsare kunna identifiera sig med författaren? Är detta förklaringen till att min blogg i stort sett inte är mer än en väl bevarad hemlighet?
Så här mycket är i alla fall solklart:
För att tjäna pengar på sin blogg skall man skriva ofta. Det man skriver skall helst inte ha någon innebörd alls, att orden i bästa fall bildar en sammanhängande mening tycks vara mer än nog. Bloggen skall innehålla bilder som innehållsmässigt tillför precis lika mycket som det litterära nonsens som så vackert ramar in den.
Jag tror nog jag föredrar att förbli en fattig student som bloggar i det tysta.
//Rocky
Bloggen har emellertid utvecklats till att bli något mycket större, nämligen en ventil för mina ibland kontroversiella men alltid korrekta tankar kring den värld jag lever i. Själavårdande som det är att låta mina läsare få en unik inblick i min tankevärld med jämna mellanrum kan jag ändå inte känna mig helt nöjd. Så därför ägnas detta inlägg åt en grundläggande analys till varför den stora läsarskaran (läs: pengarna) uteblivit. För att analysen i fråga skall uppnå vetenskaplig tyngd och därmed vara oantastlig har jag valt den mest typiska av bloggvärldens alla profiler, nämligen Blondin-Bella.
Det första som slog mig vid en närmare granskning av denna uppvisning i tankemässigt vakuum var att det mellan våra bloggar föreligger en betydande skillnad i hur frekvent nya inlägg publiceras. Medan jag själv, i ett försök att väcka eftertanke med en stänk av ironi, kan dröja ett ganska bra tag mellan inläggen, innehåller hennes blogg dagliga kaskader av absolut ingenting. Det är även detta ingenting som utgör den andra stora skillnaden. Som exempel kan nämnas ett i dagarna publicerat inlägg vilket mynnar ut i den stora nyheten att hon ska ut och äta brunch. Ursäkta mig att jag frågar, men vad har man för ett liv om man anser det vara en bra investering av den begränsade tid man har på jorden at läsa sådan dynga? Jag själv är naturligtvis undantagen från denna fråga, då mitt besök där enbart handlade om efterforskningar.
Ytterligare en fråga som väcktes då jag äcklades över hennes bloggs oduglighet är att hon publicerar bilder på sig själv. Är detta nyckeln? Det är alldeles uppenbart att bilderna inte behöver vara tekniskt bra, inte heller behöver motivet vara något värt ytterligare en titt; det verkar vara alldeles tillräckligt att ha bilder. Kanske vill läsare kunna identifiera sig med författaren? Är detta förklaringen till att min blogg i stort sett inte är mer än en väl bevarad hemlighet?
Så här mycket är i alla fall solklart:
För att tjäna pengar på sin blogg skall man skriva ofta. Det man skriver skall helst inte ha någon innebörd alls, att orden i bästa fall bildar en sammanhängande mening tycks vara mer än nog. Bloggen skall innehålla bilder som innehållsmässigt tillför precis lika mycket som det litterära nonsens som så vackert ramar in den.
Jag tror nog jag föredrar att förbli en fattig student som bloggar i det tysta.
//Rocky