Linköpings domkyrka
Är man i Linköping är domkyrkan omöjlig att undvika att lägga ögonen på. Toppen på kyrkans torn är, som alla som en gång lagt ögonen på kyrkan måste ha sett, förgylld. Jag har ett tag varit besatt av tanken på huruvida denna förgyllda översta del skulle få plats i mitt vardagsrum. Jag delade med mig av denna min innersta fundering till min gode svärfar. Han tänkte att det var lika bra att reda ut detta en gång för alla, varför han skrev ett mail till Linköpings stift och kort och gått frågade hur stor den var.
Så här löd svaret:
Med vänliga hälsningar
Ulrika Sköld
Informatör
Linköpings domkyrka
Därför kan jag nu äntligen bry mitt lilla huvud om resten av universums stora gåtor!
Tills vidare: Sov gott om natten!
//Rocky
Väl skrivet! Din blogg förtjänar fler läsare.
Jag tyckte ditt inlägg var både intressant och givande. Önskar du kunde skriva mer, exempelvis om diverse psykiska handikapp. Det tycker min mamma också.
vid allah den barmhjärtiges namn
dina ord väcker anstöt vid mig och gud, om imamen tillåter ska jag skära av dig dina pekfingrar så att du ej längre kan skriva på tangenten...
allah o akbar
Får du plats med korset nu då?