Höga insatser
Det allra bästa i sportväg är utan tvekan fotboll. Denna idrott har allt som gör livet värt att leva, ytterligare motivering kan knappast anses nödvändig. God tvåa på denna lista kommer lika självklart ishockey, närmare bestämt den gudagåva som bär namnet Elitserien. I skrivande stund är den femte finalmatchen i en serie om bäst av sju avgjord, och HV71 har vad man i sportvärlden kopplat greppet. 3-2 i matcher mot Linköping. För en såpass hängiven anhängare av Frölunda Indians borde denna final inte innebära någonting särskilt, utan snarare vara ett gyllene tillfälle att slappna av framför TV:n och se om det blir pest eller kolera som tar hem guldet. Dock innebär just årets SM-final så oerhört mycket mer för mig. Allt började med militärtjänstgöring i Skövde.
Efter endast några timmar i den gröna uniformen stod det klart att merparten av mina logementskamrater kom från Småland. Oundvikligen var alla dessa snåljåpar mina motpoler i supportervärlden, och dålig uppfostran eller en ödets nyck hade gjort dem till HV-supportrar. Frölunda hade under denna tid en ohotad plats högst upp i den svenska ishockeyns näringskedja, och detta gav mig modet att, efter en diet bestående av bland annat alkoholhaltiga drycker, högtidligt svära att den dag HV71 vinner ett guld skall jag cykla till Gränna för att gratulera en av mina vapenbröder.
En kväll som denna känns det därför lite sorgligt att tänka på HV71:s utgångsläge när som mest två matcher återstår. Det verkar vara så att jag är den enda som fortfarande inte hyser några som helst tvivel om att LHC skall klara av det, men jag skall villigt erkänna att min omgivnings skadeglada attityd gjort även mig lite illa till mods. Av denna anledning kan mitt inlägg inte bli mycket längre än så här, för jag har fått lite att göra. En rutt skall väljas, och jag funderar också på att åka ner till Cloetta Center för att peppa LHC-gubbarna lite extra, så att de förstår att mer står på spel än deras saftiga guldbonusar.
Jag hoppas, fast jag vet att det är förgäves, att detta inlägg har fått alla mina nära och kära att hjälpa till att skrika fram LHC till ett guld!
//Rocky
Efter endast några timmar i den gröna uniformen stod det klart att merparten av mina logementskamrater kom från Småland. Oundvikligen var alla dessa snåljåpar mina motpoler i supportervärlden, och dålig uppfostran eller en ödets nyck hade gjort dem till HV-supportrar. Frölunda hade under denna tid en ohotad plats högst upp i den svenska ishockeyns näringskedja, och detta gav mig modet att, efter en diet bestående av bland annat alkoholhaltiga drycker, högtidligt svära att den dag HV71 vinner ett guld skall jag cykla till Gränna för att gratulera en av mina vapenbröder.
En kväll som denna känns det därför lite sorgligt att tänka på HV71:s utgångsläge när som mest två matcher återstår. Det verkar vara så att jag är den enda som fortfarande inte hyser några som helst tvivel om att LHC skall klara av det, men jag skall villigt erkänna att min omgivnings skadeglada attityd gjort även mig lite illa till mods. Av denna anledning kan mitt inlägg inte bli mycket längre än så här, för jag har fått lite att göra. En rutt skall väljas, och jag funderar också på att åka ner till Cloetta Center för att peppa LHC-gubbarna lite extra, så att de förstår att mer står på spel än deras saftiga guldbonusar.
Jag hoppas, fast jag vet att det är förgäves, att detta inlägg har fått alla mina nära och kära att hjälpa till att skrika fram LHC till ett guld!
//Rocky
Kommentarer
Postat av: EiquE
Hur hård cykelsadeln än kommer att kännas kan du iaf glädjas av att förmodligen många med mig gläds av att läsa dina blogg-inlägg!
Postat av: Maria
gör det inte!
Postat av: Mami
Håll hårt i styret och glöm inte sakta ner i kurvorna när du cyklar! Eller ännu hellre.... låt bli att cykla. // Mami och resten av the Marslands
Postat av: Godzilla Hårddisksson
Klart du ska cykla.
Postat av: Robin
hur långt e de? jag lovade tydligen också..!! johnny boy ska följa slag till john john med.!:P BLÄÄÄÄÄÄ::....
Postat av: Mr. T.
Skriv något nytt nu förfan
Trackback