rockys

För två veckor sedan ringde jag och min medresenär på en dörr i ett hus i den nordöstra delen av Strasbourg. När dörren öppnades tog vi tillsammmans de första stegen på något så otippat som en karriär som körsångare. Idag nådde denna musikaliska resa sin kulmen, i och med ett fullskaligt Luciatåg framför en publik bestående av allsköns nordbor. Bland åhörarna fanns dessutom både Tyskland och Italien representerade. Men vägen fram till denna lyckade tjuvstart på julfirandet var inte helt problemfri.

Det hela började med ett mailutbyte med ordföranden i en förening för svenskar i Alsace. Vi frågade helt enkelt personen i fråga om möjligheten att delta i några av föreningens aktiviteter under december månad, och innan vi visste ordet av var vi anmälda till årets Luciakör.

Första mötet med kören ägde som sagt rum i nordöstra Strasbourg och var en positiv överraskning. Vi hade sagt till vår kontaktperson i föreningen att vi inte hade någon direkt vana av körsång, men att vi hade rätt inställning. Hon svarade att detta gjorde ingenting, körvana var givetvis ett plus, men alla var välkomna. Som en följd av detta gick vi dit med inställningen att där kanske skulle finnas en eller två riktigt duktiga sångare och att resten skulle vara fullständiga amatörer. Det visade sig snart att mer fel än så kunde man inte ha. Alla vi träffade där kunde sjunga, riktigt bra dessutom, och det var inte utan att man undrade vad man gett sig in på. Och det hela började lite kämpigt, men efter att ha lärt sig det mest grundläggande om körsång (exempelvis skillnaden mellan att sjunga allt och att sjunga alt) lät det riktigt bra. För kören som helhet, vill säga. Alla våra förhoppningar som nybörjare om att vara en tidigare oupptäckt naturbegåvning visade sig vara förgäves.

Det andra mötet, och sista innan konserten, ägnades, förutom övning av sång och texter, till utdelning av material. Vi blev tilldelade strut, stjärna och stjärngosseklänning, och allt kändes redo inför den stora konserten. Väl i hemmet beslöt jag mig för att trots allt prova min stjärngosseklänning, och till min fasa upptäckte jag att den mer fick mig att likna en blandning av en cigarett och Michelingubben än en stjärngosse. Exakt hur den såg ut på mig förblir för alltid ett mysterium, för jag gav upp försöket att ta på mig den när jag hörde ett knakande ljud. Istället inledde jag och klänningen en fem minuters tvekamp där jag till slut lyckades göra en Houdinisk manöver och ta mig loss.

Resten av tiden fram till konserten ägnades mestadels åt att fundera ut alternativ till klänningen, eftersom det tydligen var dåligt med stjärngosseklänningar till vuxna karlar. Jag övervägde allt från vit skjorta till en toga gjord av lakan, men inget var riktigt bra. Så i förmiddags när det begav sig packade jag helt sonika en väska full av alla mina paniklösningar och gav mig av till kyrkan. Som tur var fick klänningproblemet en enkel lösning, nämligen den att jag kunde byta med en som hade fått tag på en som var lite för stor.

Så efter uppsjungning och uppträdande kan jag blicka tillbaka på min korta karriär som körsångare och vara riktigt nöjd. Jag hade dessutom gärna fortsatt sjunga, men tydligen är det så att i normalfallet måste man provsjunga för att bli antagen till en kör. Så därför väljer jag att sluta på topp.

//Rocky