rockys

Ända sedan jag anlände till Frankrike i början av månaden har jag någonstans i horisonten anat en dag som skulle vända upp och ner på hela mitt liv. På kvällen på onsdagen den 24 september 2008 hände det som i längden kommer vara till godo, men som hittills haft övervägande negativa konsekvenser. Jag spottade ut min sista snus.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag dagen innan min avresa knallade in på tobaksaffären i Göteborg och köpte två stockar snus. Så här i ett tillstånd av huvudvärk och kronisk trötthet förbannar jag min snålhet, som för några minuter slog sig ihop med min dumhet för att orsaka mig detta lidande. Förmodligen hade jag alltid någonstans i bakhuvudet en tanke på att sluta snusa, och det enda rimliga är att jag på något plan redan då hade bestämt mig att detta var ett utmärkt tillfälle, fast för månader framöver i ett land där det är lagligt att röka i en spårvagn full med spädbarn, men där snus är fullkomligt illegalt.

Så hur går då min kamp mot abstinensen? Förvånansvärt bra, säger de som jag kommit i kontakt med. Men faktum är att under den lugna fasaden finns ett inre i upplösning.

De värsta biverkningarna är de rent psykologiska. Som exempel på detta kan jag nämna vanan att ta en snus efter allt man gör. En efter att man vaknar, en efter frukost, en efter lunch, en efter middag, en efter kvällsmat samt en efter varje snus man nyss spottat ut. Att inte ha någonting under läppen, eller om det bara är känslan att stoppa dit en snus, är något som blir svårt att vänja sig av med. Likaså medför mitt nya liv en ständigt gnagande känsla av att någonting är fel. Det tog ett par dagar, men nu har jag även lyckats identifiera denna känsla till att ha en rent psykologisk grund. Det är nämligen det faktum att jag hela tiden har en sak mindre i fickan, nämligen den snusdosa som varit min trogna följeslagare i vänster bakficka de senaste fem åren.

Sedan finns det självklart men som beror på rent fysiska faktorer, som någon sorts kemisk obalans i kroppen.
Hit vill jag räkna huvudvärk, konstant hunger och törst, spontana uppvaknanden mitt i natten, domnande känslor i ansiktet, och andra känslor som får mig att undra hur en männniska kan vara så dum att han någonsin slutar snusa. För är det verkligen så farligt med snus? Svaret är nej.

Enligt den svartvita texten på dosans undersida är snus beroendeframkallande. Jag är beredd att hålla med. Jag känner inte att jag beror av snus för att kunna överleva, men det är inte långt ifrån. Samma text talar även om för den snusande att tobaksvaran i fråga kan skada hälsan. Nyckelordet i detta sammanhang är kan. Hade snus varit farligt hade det stått lika tydligt som på cigarettpaketen. Så till er som är nyfikna på tobak vill jag bara säga följande: Vill ni vara säkra på att dö av något annat än just tobaken så ta en snus.

Den fråga som rör sig i läsarens huvud är förmodligen denna: Om jag nu upplever ett liv utan snus som ett öde värre än att hålla på MFF, hur lyckas jag då hålla skenet uppe? Och svaret kan sammanfattas med ett enda ord: substitut. Än så länge har jag en lista på tänkbara substitut som jag skall pröva. Jag kommer rapportera längre framöver vilka dessa är och hur de påverkar mig i min kamp mot beroendet.

//Rocky