rockys

Vid en första anblick kan detta ämne framstå som tämligen trivialt och inte värdigt ett eget inlägg i detta sammanhang. Men sanningen är en helt annan. Ni är få som tar er tid att besöka min blogg, men jag vågar nästan svära på att alla av er har en favoritfilm, en film som ni anser vara det allra främsta som någonsin har förevigats av en kamera, och som kommer förbli så för all framtid. Jag är nästan lika säker på att ni någon gång för en bekant gett uttryck för dessa varma känslor, och mötts av total oförståelse. Detta, kära läsare, beror inte på ett fel hos er vän, utan det är en följd av att alla har olika smak.

Vi är många som ofta bestämmer oss för att ge en film som vi nyligen sett ett betyg. Jag gör det själv, det är inget att skämmas för. För betygsättning av filmer finns det två allmänt vedertagna metoder. Den första är att enligt dagstidningarnas mall ge ett betyg mellan ett och fem. Fördelen med denna skala är att den är väl inarbetad i folks medvetande och alla kan snabbt relatera till vad man tycker.

Det andra tillvägagångsättet är inte fullt lika vanligt i Sverige, utan förekommer främst på internet. Det är den tiogradiga skalan som tillämpas av imdb.com (Internet Movie DataBase). Fördelen med denna skala är att det finns mer utrymme för ett nyanserat betyg; exempelvis är det omöjligt att ge exakt halvbetyg, man måste välja mellan 5 eller 6. En ytterligare fördel med denna skala är att folks sammanlagda åsikt redovisas som ett snitt av allas betygsättning, fast räknat med en decimal, ytterligare ett sätt att närma sig ett exakt betyg.

Dock har jag, efter en livstid av grubblerier, funnit att inget av dessa sätt är fullgott. Eftersom det värsta jag vet är sådana som bara säger att någonting är dåligt utan att komma med något konstruktivt motförslag, har jag därför utarbetat ett helt eget system, ett system som vid en första anblick kan tyckas snarlik tidningarnas fempoängssystem. Men mitt system har en väsentlig skillnad. Det är baserat på genre.

Bakgrunden till systemet är att jag och en bekant ofta diskuterar just filmer, och han gjorde vid ett av dessa tillfällen, och vid många därefter, iakttagelsen att jag ofta ger betyg som antingen kan klassas som mycet högt eller mycket lågt. Jag tog till mig detta och fann att han hade helt rätt. Men vad berodde detta på? Jag studerade mina satta betyg och kom fram till att det mest rättvisa sättet är att sätta ett betyg på en film efter hur bra den är i förhållande till en film i samma kategori, istället för att jämföra med alla filmer någonsin. Fördelen med detta system är att det sätt man upplever en film på är helt beroende på ens sinnesstämning. Därför kan en bra film vid ett givet tillfälle av misstag få ett lågt betyg för att den tillhör en genre man inte var på humör för.

Betygen som ges är naturligtvis fullkomligt objektiva, men historiskt sett kan filmerna indelas i klasser efter genre, där klass A generellt sett belönats med högre betyg än de lägre klasserna. Lägre klass medför alltså lägre betyg. De kategorier som tjänar som grund för min bedömning är följande:

KLASS A
Sport (ex: Any Given Sunday)
Klassiker (ex: Gudfadern)
Action (ex: John Rambo)
B-Action (ex: valfri Chuck Norris)
Komedi (ex: Old School)
Thriller (ex: American Psycho)
Tecknat (ex: Hitta Nemo)

KLASS B 
Drama (ex: Höstlegender)

KLASS C
Romantisk komedi (ex: Hugh Grants samtliga filmer)

KLASS D
Ingmar Bergmans samlade verk (ex: Fanny och Alexander)

Har jag glömt någon genre eller är det någon som mot allt förnuft tycker annorlunda?

//Rocky