Det börjar ta sig


Den stora frågan lyder således: var är nummer 004?
//Rocky
Ett livslångt projekt?
Varje man behöver en sysselsättning, en hobby. Något som kanske inte kommer till uttryck hela tiden, men som ändå alltid finns där under ytan, och som tids nog lyckas ta över och definiera hela ens liv. Nya hobbies leder allt som oftast även till nya bekantskaper, vilket kanske är oundvikligt. För ser man till exempelvis fågelskådare, så är det ju högst orimligt att utövarna hade några vänner innan de upptäckte en passion för att titta på fåglar som står, fåglar som sitter eller fåglar som flyger.
Oavsett alla negativa aspekter av fågelskådning, och de är många, så måste man dock ge alla ornitologer en eloge för deras enorma förmåga att uppslukas så fullkomligt av något så bisarrt. De utgör verkligen typexemplet på hobbyutövare. För dem är det självklart att lägga tusentals kronor varje år på att bege sig till Smygehuk för att vara den första att få syn på en semesterfirande rödbena som anländer efter vintern, medan det för dem av oss som inte ens skulle kunna peka ut en mås bland papegojor är helt obegripligt.
Men som jag sa inledningsvis måste var och en ha en hobby, och de som hävdar motsatsen är förmodligen antingen veganer eller någon annan form av idioter. Själv fann jag nyligen min alldeles egna hobby. Det var när jag under en promenad hem från universitetet fick syn på följande fenomen som det hela startade.
Nu när jag har sett en bil vars registreringsnummer slutar på 001, finns det bara en sak att göra, nämligen att gå hela vägen. Reglerna är enkla, jag måste se alla nummer upp till 999, och det måste ske i nummerordning. Ser jag således en plåt som slutar på 003, kan jag inte ta den förrän jag sett 002. Datumet då bilden togs var den 17 augusti 2009, och mitt mål (som enligt elaka tungor är ouppnåeligt) är att vara färdig senast 17 augusti 2016. Det som dessutom tillför extra krydda är att min far såg en 001:a dagen innan mig, vilket innebär att min hobby utvecklats till en rafflande tävling mot klockan och mot min far. Spännande! Enda nackdelen med en av hobby av den här karaktären är att man fäster alldeles för stor uppmärksamhet på mötande trafik istället för på exempelvis skolbarn vid övergångsställen.
Så vad säger ni, kära läsare? Är det möjligt? Och vad har ni för hobbies?
"Hobbies of any kind are boring except to people who have the same hobby. (This is also true of religion, although you will not find me saying so in print.)"
- Dave Barry
//Rocky
Att rädda liv
Efter att en av kommentarerna till mitt förra inlägg riktat världens uppmärksamhet mot sambandet mellan kaffe och självmord började jag fundera. Det var den aktade glennologen Jeepa som delade med sig av följande visdom:
"Den som dricker kaffe löper 66% mindre risk/chans att begå självmord."
Eftersom nordbor är de som dricker i särklass mest kaffe per person och år, och eftersom vi svenskar med våra 3,2 koppar per person och dag endast överträffas av finnarna, måste man ju ställa sig frågan varför självmord fortfarande begås i Sverige. Och för er som inte är bekanta med denna blogg kan jag bara säga att här finns inga lösa trådar, utan alla frågor, små såväl som stora, får ett svar. Så även frågan om varför vi svenskar fortfarande tar livet av oss har ett svar: Vi dricker mycket kaffe, men inte tillräckligt.
Varför dricker vi då inte tillräckligt med kaffe? Flera minuters eftertanke har fått mig att inse att det inte beror på något annat än kaffekokaren; kaffet i sig uppnådde perfektion redan när Jesus gick på vatten. Varje kaffebryggare, alldeles oavsett pris och kvalitet, har tre stora brister.
1. Det går för långsamt. Alla andra drycker man vill ha finns tillgängliga direkt då suget uppstår, men kaffe måste bryggas i åtminstone 5-10 minuter innan det är klart.
2. Det låter för mycket. Jag har ännu inte stött på den bryggare som inte överröstar ens den mest högljudda radioprataren tidigt på morgonen, särskilt då de sista dropparna vatten sugs upp för att nå filtret.
3. Det är för varmt. Det må så vara att kaffe smakar som bäst då det bryggs vid 96 graders värme, men varför i hela fridens namn måste det fortfarande vara skållhett då det når koppen? Det ultimata vore förstås om det var lagom varmt att dricka direkt.
Så för den som vill rädda de återstående självmordsbenägna svenskarna, och samtidigt bli förmögen: tillverka en kaffebryggare som brygger snabbt, är tyst och serverar kaffet dricktempererat med en gång. Skulle sedan självmord fortfrande begås är det inte hela världen, de var ju tedrickare.
"Coffée är då godt
1) för dem, som finna sig illa disponerade efter starcka drycker dagen för-ut intagne.
2) för dem som äro däste af en stark middags måltid.
3) för dem, som hafva god föda, men intet arbete, hwar-af de äljest blifwa tunge i kroppen; ty det giör en munter, och en sömnig hierna wakande.
4) för dem, som plågas av migraine eller wärk i halfwa hufwudet, hwilken på wissa tider igenkommer.
5) för dem som plågas af matskar.
6) för Fruentimmer, som intet hafwa sin ordinaire räkning.
7) för dem som äro för mycket feta och corpulente, och åstunda blifwa magre.
8) Uti et slags colique, som kallas cardialgie, eller Dal-karlarnes Bälu, är et par tassar Coffée utan såcker hastigt druckne offta et promt medicament."
- Carl von Linné
//Rocky