rockys

Igår var en underbar dag. Solen sken, vinden var måttlig, och jag hade just hunnit med att klippa gräset. Så långt allt perfekt. Men efter solens nedgång började mardrömmen. Det började med att jag skulle lägga mig i min säng för att utkräva min välförtjänta nattvila, då jag märkte att jag inte var ensam om denna idé. I och omkring sängen, på inte mindre än tre ställen, kunde jag observera tvestjärtar. Som den sanna entomofob jag är, ägnade jag återstoden av kvällen att, beväpnad med dammsugare och en puls på 200 slag per minut, dirigera min tappra sambo medan hon självuppoffrande fick ta bort dessa djurvärldens AIK:are. Framåt småtimmarna lyckades jag dock trotsa min egen självbevarelsedrift och somna i sängen, eftersom en hotellnatt skulle ha kostat mig 890 kronor.

Efter att således lyckats få ett par timmars sammanhängande sömn, med enstaka uppvaknanden för att leta igenom säng och sovrum efter eftersläntrande kryp, vaknade jag relativt utvilad och välmående. En uppiggande morgonpromenad senare var det så dags för frukost, och nattens fasor kändes mer som en avlägsen mardröm. Men då slog mörka makter till igen. Mitt i en tugga polarbröd med korv och sallad var det något som kändes annorlunda, nästan som den rinniga biten av en tomat. Konstigt tänkte jag, och när min hjärna äntligen kopplat lyckades den åstadkomma en spottreflex. Vad tror ni då landar på min tallrik tillsammans med en halvtuggad smörgås om inte en snigel. Stor som en lillfingernagel var den också. Jag lyckades rusa mot toan, och på vägen hann jag spotta ännu mer smörgås på tre eller fyra ställen i lägenheten. Än en gång var det min sambo to the rescue, vilket gav sagan ett lyckligt slut.

Så, kära läsare, nu förstår ni min fobi, och hur den kommer til uttryck i vardagen. Har du några fobier?

//Rocky