Bad Guys
Som av en händelse läste jag idag en blogg, där en av läsarna som lämnat en kommentar kallade sig för Hans Gruber. Namnet ringde en klocka någonstans, och till slut gick det upp för mig att Hans Gruber var mannen som till tonerna av automateld yttrade de historiska orden ”Karl, schieß auf das fenster. Shoot the Glass!”, i tron att det skulle få en barfota Bruce Willis på fall i Die Hard. Hans Gruber gick dessvärre förlorande ur tvekampen med John McClane, men han kommer trots det för alltid att vara ihågkommen som en av filmhistoriens största skurkar.
Detta fick mig att tänka över vilka andra skurkar som gjort avtryck i filmhistorien. Vad jag fann var att skurkar ofta framställs med målsättningen att de ska vara såväl onda som skrämmande, ofta i kombination med någon superkraft, men då och då verkar alla universums krafter samverka för att skapa raka motsatsen. Vissa skurkar är helt enkelt varken skrämmande, särskilt onda eller i besittning av någon typ av kraft. Jag har därför åtagit mig att lista några av filmvärldens bästa och sämsta skurkar.
En bra skurk, även populärt kallad en superskurk, bör besitta vissa egenskaper som skiljer honom från den breda massan. För det första skall han vara ond, i ordets rätta bemärkelse. Helst skall han få en kick av död och plåga. Utöver detta måste han se ond, helst farlig, ut. I skurkvärlden skall man döma hunden efter håren. För det tredje måste han ha ett slagkraftigt namn. Detta är nästan det viktigaste av allt. Filmvärlden är, vilket nedan skall visas med hjälp av exempel, full av skurkkaraktärer med olika sammansättningar av dessa kvaliteter. Dessutom finns enstaka skurkar som saknar alla nödvändiga egenskaper.
För att visa vad som händer när en skurk besitter alla de viktiga skurkegenskaperna väljer jag att nämna den allra bästa filmskurken någonsin: Darth Vader. Låt oss börja med den första egenskapen, nämligen ondska. Detta ger sig egentligen självt. En man som i syfte att utöva utpressning mot sin egen dotter spränger hennes hemplanet är i sanning ond. Om vi sedan går vidare till den för en skurk så viktiga looken, så får Darth Vader återigen högsta betyg. En helt svart kropp som är lika mycket maskin som kött och blod, krönt av en cape, med en legendarisk röst som grädde på moset, är skurkmässig perfektion. När det slutligen gäller den tredje egenskapen, är Dart Vader oöverträffad. Ingen vet riktigt vad namnet betyder, men alla som hör det får en kall kår längs ryggraden. Han är dessutom en mästare av the dark side of the Force. Mer behöver inte sägas. Det som gör Darth Vader till den största skurken någonsin är alltså att han har ett överflöd av var och en av de tre viktiga egenskaperna, kryddat med superkrafter.
Det finns också skurkar, som trots att de saknar en av de tre egenskaperna kvalificerar sig som superskurkar. Utan look, men med såväl en ondska som ett namn värdigt hin Onde själv, är Hannibal ”The Cannibal” Lecter. Egentligen är det hans tillnamn, och inte det riktiga namnet, som gör att han kvalificerar sig vad gäller namnet. Vad sedan gäller egenskapen att vara ond, så räcker det väl egentligen att ställa sig frågan hur han fick sitt smeknamn? Hannibal är med andra ord ond, och därmed ett lysande exempel på hur ett bra namn och en genuin ondska kan kompensera för utebliven skurklook. Han ser ond ut, men inte särskilt farlig. Ingen som bor i en monter känns farlig.
Vissa skurkar saknar två av kvaliteterna, men får ändå betraktas som helt okej. Ett exempel på detta är Ernst Stravo Blofeld. Kostym, vit katt och tysk brytning är ingen het look. Kanske i Polen dock. Blofeld har inte heller något slagkraftigt namn, snarare alldagligt. Men oj, vad ond han är. Att hålla världen gisslan med hjälp av stulna kärnvapen, eller att försöka starta ett tredje världskrig är inget som Moder Teresa skulle göra. Han är alltså ett lysande exempel på att ondska kan kompensera för både taskig look och svagt namn
Slutligen finns skurkar som varken har ondska, namn eller look, men som trots detta fått en hjälte efter sig. Det främsta exemplet på denna typen är den stackars Pingvinen, som härjar i Gotham. För det första kallas han Pingvinen, ett namn som i uselhet endast överträffas av hans riktiga namn, Oswald Chesterfield Cobblepot. Att kommentera hans look är verkligen att sparka in en öppen dörr, men för formens skull: Danny DeVitos kropp med näbbliknande näsa och deformerade händer, iklädd Abraham Lincolns hatt, monokel och cigarettmunstycke är varken snyggt eller synonymt med ondska. Och ond är han inte heller. Han vill ju bara ha lite kärlek. Tänker man efter är Batman mer ond. En multimiljardär som lägger stora belopp på att slå ihjäl sina sömnlösa nätter med trakassera denna sorgliga figur är ingen hjälte. Batman hör snarare hemma i någon av skurkkategorierna.
Vad säger då den handfull läsare bloggen mot förmodan har kvar? Glömde jag någon skurk som hade förtjänat ett omnämnande? Är Batman ond eller god?
"Evil is a point of view"
- Anne Rice
//Rocky
Bra Totte men den ondaste filmskurken är ändå Hugh Grant tätt följd av Ingmar Bergman, tänk så många timmar elände som dessa två har gett biopubliken under så många decenier dom e fanimej onda
Vildvittrorna i Ronja Rövardotter är änna riktiga skurkar.
Look: Skator med bröst? nej tack.
Röst: Sjukt obehaglig!
Ondska: i överflöd.
Namn: Hmm,.. kanske inte så farligt :P