rockys

Trots att jag ännu inte hunnit nå någon aktningsvärd ålder har jag redan kommit till ett antal vägskäl, där mitt liv tagit en ny riktning och förändrats. Ibland har förändringarna varit relativt små, som när jag gick ut högstadiet, men då och då kommer förändringar som får stor inverkan på ens liv. Dessa större förändringar är exempelvis studenten, muck eller att flytta hemifrån.

Oavsett hur olika alla dessa händelser är till sin natur, har de någonting gemensamt. Det som enar dem är att de alla kan beskrivas med ett och samma ord: bitterljuvt. Samtidigt som man känner ett visst vemod för att skiljas från de människor man vant sig vid att se varenda dag, har man en känsla av spänning inom sig, en sorts nyfiken äventyrslusta.

Men det finns såklart undantag även till denna regel. Händelser som för alltid förändrar ens liv, och när det händer letar man förgäves efter det där bitterljuva. Men det enda som infinner sig är en känsla som borde vara något i stil med vad Caesar kände sista gången han såg Brutus. Jag har lyckligtvis varit förskonad från allt för många av dessa livets bottennapp. Förutom när jag såg melodifestivalen första gången, och när jag hörde att Glenn hade klippt sig, har mitt liv varit en enda stor fest. Fram tills för en dryg halvtimme sedan, vill säga.

Dagen började som vilken som helst, med den stora skillnaden att nyhetsuppläsaren förklarade att domedagen är nära. Hon må ha använt andra ord, men budskapet gick inte att ta miste på: Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg, de två anledningarna till att jag gladeligen betalar TV-licensen, skall inte längre göra På spåret. Man ställer sig då självklart frågan vad det här kan bero på. Och så här tidigt på morgonen kan jag inte se någon annan förklaring än att det är frågan om ett rent vansinnesdåd. Vilken annan kanal skulle någonsin få idén att ändra på sitt bästa program någonsin? Se bara på TV3 med Efterlyst, eller Kanal 5 som rullat Vänner-repriser om och om igen sedan Jesus gick på vatten.

Enligt mina källor rör det sig dessutom om ett klassiskt försök till förnyelse. Och det kunde man ju gett sig fan på. Bitterljuvt? Nej, snarare slutet på Sveriges Television. Vilket, slår det mig nu när jag fått skriva av mig lite av min ilska, kanske ändå kan leda till något gott. Det är nämligen så, att utan SVT kan det heller inte finnas någon melodifestival.

//Rocky

Ni är säkert många som i likhet med undertecknad anser att denna tid på året är den svåraste. Är det inte så kallt att ögonen fryser till, så är marken man går på täckt av ett flera centimeter tjockt lager av slask. Som om inte detta vore nog har dessutom svensk nöjesindustris eget svar på ebola dragit igång igen. Melodifestivalen. Men detta inlägg skall inte ägnas åt bortglömda artister som år efter år tävlar i vem som bäst kan maskera ett plagiat, utan jag vill rikta allas blickar framåt i tiden, nämligen till sommaren.

Jag har nämligen ända sedan tomten försvann gått och letat efter en hobby, något att ägna all min lediga tid och energi åt. Under processens gång har jag begrundat och avfärdat allehanda idéer. Allt från mer seriösa förslag, som exempelvis fiske eller skytte, till mer otippade som exempelvis dvärgkastning eller kärringkång. Jag har dock funnit att den bästa hobbyn är den som kan utövas i hemmets lugna vrå, helst i kombination med tillfredsställande av sina mer grundläggande behov.

Hur har då detta att göra med sommaren? Jo, det är nämligen så att jag, trots mitt ringa fysiska omfång, råkar ha en passion för mat i allmänhet, och grillad sådan i synnerhet. (I nödfall går det även bra med mat tillagad på gasolgrill.) Det är med denna insikt som grund som jag sedermera funnit mitt kall: Jag skall ägna sommaren åt att utveckla den ultimata grillningen. De två hörnstenarna i denna plan blir att ta fram såväl den perfekta marinaden som den perfekta BBQ-såsen. I mån av tid skall jag även utveckla mina efterforskningar till att omfatta samtliga former av kött, men utgångspunkten blir förmodligen fläskkött.

Jag kan naturligtvis inte börja officiellt förrän sommaren dragit igång, men jag har redan nu fått span på ett par perfekt rundade klotgrillar. Så om du som läser detta är intresserad går det bra att höra av sig, jag tillsätter löpande tjänsterna som medbrottsling alternativt försökskanin.

//Rocky

Jag vill be alla fans om ursäkt för att jag inte har skrivit något på länge, men sedan jag kom hem från den av världens alla kärnvapenmakter där invånarna äter grodor och sniglar har det varit lite si och så med inspirationen. Dock vill jag nu göra ett försök till comeback efter mer och mer desperata närmanden och propåer.

Anledningen till min till synes oförklarliga bortavaro från den internationella scenen är helt enkelt att mitt liv varit mindre innehållsrikt än vanligt. Men nu har inspirationen kommit tillbaka. Och det som fick mig att åter fatta pennan var helt enkelt att tänka på andra människor som genom historien lyckats med comebacker mot alla odds.

Den första, och kanske största, av dessa är David Hasselhoff, mannen med fler liv än en katt. Efter sin första storhetstid, då han tillsammans med en bil av för mig okänt fabrikat (dock har den stora likheter med en Opel Corsa -89) bekämpade brott, var han lite på dekis. Den genomsnittlige mannen hade i samma situation satt på Glory Days med bossen och tänkt att det var bra så länge det varade. Men inte Hoff. Han utnyttjade helt enkelt den unika mix av skönhet och intelligens högre makter välsignat honom med till att samla ihop fler skönheter och klä dem i rött och tillsammans med dem springa i slowmotion på en strand i solnedgången i några år. Genialt! När denna era led mot sitt slut tog han, som den stjärna han är, sin tillflykt till de dimmhöljda markerna i de alkoholberoendes land. Och nu på senare tid har han börjat en tredje världserövring, dock i mindre skala. Men han är likväl fortfarande att räkna med.

En annan stor inspirationskälla i dessa svåra tider har varit Adam Alsing. Visst är han just nu och sedan ett par år tillbaka ett av de tre största namnen inom svensk underhållning, tillsammans med Ingvar Oldsberg och Glenn. Men vad få vill minnas är att han innan radion åter tände hans livs låga var han blott en före detta programledare med produktioner som Adam och Tur i kärlek på sitt samvete.

De dåligt insatta i världens viktiga frågor stäler sig säkert undrande till varför jag inte nämner Glenn eller Chuck Norris eller Tom Selleck bland dessa stora comebackare. Ni som undrar detta borde skämmas! Svaret är så enkelt att det egentligen är onödigt att slösa ord på, men jag vill inte ta risken att en enda individ fortsätter ställa sig denna fråga, så här kommer svaret: Det som förenar denna heliga treenighet är att deras stjärnor aldrig dalat, utan de har form- och utvecklingskurvor som, ända sedan Jesus gick på vatten, pekat spikrakt uppåt.

Tack för att ni troget väntat och hoppas att detta inlägg inte gör er besvikna!

//Rocky